Allt började i min barndom.Jag önskade mej en syster ,men tyvärr gick aldrig min önska i uppfyllelse,tills för två veckor sedan.
Då får jag ett mail,med en fråga om vi kanske är kusiner....och visst är vi det !
Men kusiner som vi är,så känns det mera som en syster,vi är väldigt lika varandra,om inte
till utseende så mycke,men allt annat, och vi lever i en mansdominerad värd. tre söner var har vi
barnbarn,pojkar naturligtvis...........ler! inte dåligt alls,men bägge två har närt samma önskan..
Nu när vi bägge passerat 50 så har vår önskan gått i uppfyllese !
Tänk att man aldrig träffats förut,men ändå känns det som vi alltid kännt varandra,hennes make frågade om vi inte träffats tidigare iaf,som vi pratade......hahahahah!
det är väl så att blod är tjockare än vatten !!!
med hennes hjälp ska jag få reda på mera om min släkt, få se foton på dom som hunnit gått bort osv.
Jag han aldrig träffa min biologiska pappa,men sett foto,och jag får nog hålla med den kusinen som sa;
du kan ju titta dej i spegeln,som svar på min fråga om hur min far såg ut....det låter nog lite som
en bagatell för andra,men för mej är detta stort, lite som att komma hem! Jag har tydligen fått mej tilldelad
de typiska Borg dragen,och likaså mina söner.
Jag har haft en bra uppväxt och aldrig behövt sakna nått,och att jag hade en föräldra upplaga till
var aldrig nån hemlighet,det har jag alltid vetat om
Det är min Julsaga i korthet,skulle kunna skriva mycke mera,men det får räcka så !
